Pianisten Peter Jablonski

Blåsarsymfonikerna: Igor och Lili – Samtida genier

Datum: lördag 18 mars

Tid: 15:00

Lokal: Stora Salen på Musikaliska

Passerad föreställning

Medverkande

Solist: Peter Jablonski
Blåsarsymfonikerna
Dirigent: Cathrine Winnes


Paris i skuggan av första världskriget – två exceptionella begåvningar. Igor Stravinskijs banbrytande musik för ryska baletten och hans neoklassicistiska pianokonsert står vid sidan av den nyskapande och spännande romantiska expressionismen i bla de två sista verken, D’un soir triste och D’un matin de printemps av det hemlighetsfulla geniet Lili Boulanger som dog endast tjugofyra år gammal.


Så nära och så långt ifrån

Det skiljer endast elva år mellan de två tonsättarnas födelseår men de är i många avseenden sina diametrala motsatser. Där den yngre Lilis liv var kort och levt i en ganska privat sfär kringskuret av sjukdom och sociala konventioner var Igors långt och händelserikt, både privat och professionellt, framlevt i fyra länder. Igors musik spelades mycket och han fick tillfälle att experimentera och transformerade sitt musikaliska jag flera gånger.

Igors musikaliska arv är omfattande och han har haft enorm betydelse för 1900-talets tonsättare inte bara inom konstmusiken. Lilis musik var och är sparsamt framförd och de som känner igen namnet Boulanger tenderar att blanda ihop systrarna Lili och Nadia med varandra. Lilis färgrika klangvärld och harmonik influerade dock Honegger och man kan känna hennes inflytande i en del av Messiaens musik.

Syster Nadia var angelägen om att Lilis musik skulle spelas och satte upp den på konsertprogram. Nadia utvecklades till en otroligt skicklig inflytelserik kompositionslärare som bla under sommarskolorna på Fontainbleau under efterkrigstiden i princip undervisat alla amerikanska tonsättare. Nadia var på uruppförandet av Eldfågeln i Paris 1910 och blev även en god vän till Stravinskij.


Om Lili Boulanger

Lili Boulanger (1893-1918) är något av ett undanskuffat geni. Hon växte upp i en mycket musikalisk familj som bestod av fadern Ernest Boulanger, den ryska modern Raissa, som hävdade adliga rötter, samt en äldre syster Nadia som skulle komma att bli en av 1900-talets främsta och mest inflytelserika kompositionslärare. Fadern Ernest var betydligt äldre man f.1815 som vunnit det prestigefulla Grand Prix de Rome i kompositionsklassen redan 1835, hennes syster Nadia f.1887 visade tidigt musikalisk begåvning och studerade hemma tills hon kom in på Pariskonservatoriet vid nio års ålder.

Lili drabbades som tvååring av lunginflammation och led sedan hela livet av ett nedsatt immunförsvar och olika allvarliga sjukdomar vilket gjorde att hon inte hade möjlighet att arbeta hårt och målmedvetet som sin syster med musiken. Redan som mycket liten satt hon ändå med både hemma och på konservatoriet och lyssnade på sin systers lektioner i instrumentalundervisning, kontrapunkt och komposition.

Syster Nadia var disciplinerad och drevs hårt inte minst av sin mor. Efter att fadern dött 1900 hamnade försörjningsbördan helt på Nadia som undervisade och gjorde en del pianojobb för att hålla igång hemmet och de exklusiva musikaliska salonger modern höll. Nadia var också ambitiös och ville vinna ett förstapris i det åtråvärda Prix de Rome liksom fadern. Hon skickade in bidrag 1906, 1907 då hon gick till final och 1908 då hon erhöll ett andrapris men förstapriset var inte henne förunnat. Lili hade aldrig samma press på sig som Nadia då hon var svag och sjuklig. I sin orkeslöshet studera Lili endast sång, orgel, piano, cello och harpa vid sidan av komposition vilket hon undervisades i av bla Gabriel Fauré…

Lili deltog i tävlingen om Prix de Rome 1912 men var så sjuk att hon kollapsade under sitt framförande. 1913 gick det bättre och Lili blev den första kvinna som vann förstapriset. Lilis hälsa gjorde att hon inte kunde komponera med någon regelbundenhet och året därpå bröt Första Världskriget ut. Systrarna var mycket engagerade och gjorde vad de kunde för att hjälpa till både med praktiskt sjukvårdarbete och med musikaliska bidrag. Lili blev dock allt sämre och dog den 15 mars 1918, åtta månader före krigsslutet. Sitt allra sista verk, Pie Jesu, dikterade Lili för sin syster på dödsbädden.

Lili hann med att skriva en hel del under sin korta levnadsbana. Hennes verklista domineras av vokalmusik, ofta i tonsättningar med orkester. Bland de tre tonsättningarna av psaltarens psalmer 24, 129 och 130 för soli, kör och orkester märks särskilt nr 130, De profundis (Ur djupen ropar jag) ett magnifikt och fruktansvärt verk genomsyrat kanhända av den dödsskugga Lili levde i. Hon skrev även en del kammarmusik och några verk som även finns för orkester, t.ex. D’un soir triste och D’un matin de printemps.

Lilis musik kommer ur den franska, romantiska traditionen men bär även helt nyskapande drag. Man kan höra influenser från Debussy men också djupt personliga stildrag som pekar fram mot Olivier Messiaen.


Om Igor Stravinskij

Igor Stravinskij (1882-1971) är på många sätt Lili Boulangers motsats. Han levde ett långt utåtriktat och kosmopolitiskt liv. Han hade flera familjer och åtminstone tre medborgarskap. Musikaliskt utvecklades han inte bara utan bytte helt stil och förhållningsätt ett par gånger. Också Igor kom från en musikalisk familj. Fadern var bas på Mariinskijteatern i St Petersburg där och Rimskij-Korsakov en regelbunden besökare i hemmet och sedermera Igors kompositionslärare.

Djagilev hörde två verk av Igor i Petersburg 1909 vilket gjorde honom tillräckligt intresserad för att beställa en balett till sin i Paris baserade Ballet Russe. 1910 reste Igor till Paris för premiären på Eldfågeln. Han rörde sig sedan mellan Frankrike, Ryssland och Schweiz för att 1915 permanent bosätta sig i Schweiz, och 1920 i Frankrike där han etablerade sig. I slutet av 10-talet efter Petrousjka och Våroffer, och ungefär då Lili dog började nya tankar komma hos Igor och i början på 20-talet lämnade han helt den färgrika stil med tydliga rötter i rysk kultur han dittills företrätt för något helt nytt, nämligen det som kallas neoklassicismen.

Stravinskij reste till USA 1939 och slog sig ned i Hollywood där det fanns ett livaktigt expatrierat konstnärskollektiv som kunde ge honom kulturell och intellektuell stimulans. På femtiotalet, påverkad av Schönberg, bytte han än en gång musikalisk riktning och började skriva seriell musik i verk som ofta hade sakrala motiv.

Neoklassicismen var en mer avskalad form där Igor använde sig både av former från tidig musik som barock och wienklassicism och ofta även själva musiken. Tonspråket var däremot avskalat, djärvt och nyskapande. Två av de viktigaste verken i den nya stilen är skrivna för blåsare, Oktett komponerad 1923 och Konsert för piano och blåsare från 1924, även Symphonies for Winds är ett neoklassicistiskt verk.

Konsert för piano och blåsare var ett av flera pianoverk Igor skrev för sina egna soloframträdanden. Han uruppförde den på Operan i Paris med Sergej Koussevitskij vid dirigent pinnen. Framträdandet blev inte speciellt lyckat eftersom Stravinskij blev oerhört nervös och inte heller behärskade stämman till fulländning.


Om Peter Jablonski, piano

Peter Jablonski studerade piano och slagverk vid Musikhögskolan i Malmö, och senare piano och dirigering vid Royal College of Music i London. Vid nio års ålder uppträdde han på det så kallade Village Vanguard` Festival i New York, och blev där hyllad av den legendariska Miles Davis. Under sitt sista år vid RCM blev Jablonski inbjuden av Vladimir Ashkenazy att spela in hans debutskiva tillsammans med Kungliga Filharmonikerna för Decca, som blev inledningen till Jablonskis karriär.

Peter Jablonski
Peter Jablonski Foto: B Ealovega


Sedan debuten i Washington 1992 och vid Royal Festival Hall 1993 har Jablonski spelat med världsledande orkestrar, inklusive London Philharmonic Orchestra, BBC Symphony, Philadelphia, Los Angeles Philharmonic, Leipzig Gewandhaus, Kungliga Filharmonikerna, La Scala Philharmonic och NHK Tokyo. Han har samarbetat med framstående dirigenter så som Vladimir Ashkenazy, Riccardo Chailly, Myung-Whun Chung, Charles Dutoit, Valery Gergiev och Esa-Pekka Salonen.  Jablonski har gjort ett flertal skivinspelningar och även vunnit utmärkelser, bland annat  det eftertraktade The Edison Award för skivan  med musik av Sjostakovitj, Rachmaninoff och Lutoslawski med Vladimir Ashkenazy och Royal Philharmonic. Jablonskis uruppförande av Wojciech Kilars pianokonsert, ett stycke skrivet och dedicerat honom själv, belönades med en Orpheus Award på Warsaw Autumn Festival.

Andra  höjdpunkter under de senaste säsongerna, innefattar recitals i Queen Elizabeth Hall, som en del av London International Piano Series,  Berlins Konserthus, Berwaldhallen, Orchestra Metropolitana i Lissabon, Seoul Arts Centre och Tokyo Suntory Hall, samt i Munchen, Istanbul och Santiago de Chile, samt konsertframträdanden med Kungliga Filharmonikerna, Finska Radions Symfoniorkester, Warsaw Philharmonic, Brussels Philharmonic, Tokyo Symphony, Zagreb Philharmonic, São Paolo Municipal Symphony och Mostly Mozart Orchestra på Lincoln Center i New York. Jablonski har även framträtt på Chopin and his Europe Festival tillsammans med Trondheims Symfoniorkester i Warszawa. Han har gett sin debut- recital på Ravinia Festival i USA, och turnerat med Royal Philharmonic Orchestra i Storbritannien.

De senaste samarbetena innefattar debuten med Budapest Philharmonic, Orquesta Sinfónica de Navarra, Lithuanian National Symphony Orchestra, Belgrade Philharmonic, och the National Arts Centre Orchestra. Senare i år ska han turnera i Norge och Japan med Arctic Philharmonic Orchestra, och framföra Griegs pianokonsert under ledning av Christian Lindberg.

Peter Jablonski är grundare av Carlscrona Chamber Music Festival.


Ur programmet

Igor Stravinskij Pianokonsert
Lili Boulanger D’un soir triste
Igor Stravinskij Svit ur Eldfågeln
Lili Boulanger D’un matin de printemps


Konsertlängd

2 timmar inkl. paus


Biljetter

100-250 kr